Tidigare har jag skrivit " bli inte arg "
Detsamma gäller för Glad, tokglad!!
Det blev jag i måndags då jag.blev erbjuden nytt jobb fr 1 maj.
Perfekt.tidning för då lär jag.vara återställd efter Op.
Jag.jublade och var sådär sprillans glad:-P:-P:-P
Å självklart började hjärtat slå i alla omöjliga slag....andfådd
Alltså jag kan ju inte sluta vara jag. En stor del av det ör just att känna...både sorg, glädje och vrede.
Men det skall jag.alltså försöka undvika nu? Men ingen ger.recept på Hur man stänger av?¿¿¿
Lite funderingar från sjukhussängen denna onsdagkväll.

Ps skriver mina inlägg på en pytteliten android därför alla onödiga punkter och stavfel :-)
Vaja con Dios

Fyra kvällar i rad har hjärtat slagit så oregelbundet så jag nästan fått panik.
På eget bevåg ökade jag så nosen av betablockerare och tänk att det gav med sig
Igårkväll bara fortsatte det dock. Sov hutu dåligt som helst. Så morse efter jag duschat så snurrade hela världen och jag hann ner på knä innan jag svimmade.
Så sen blev det att packa ryggsäcken och ringa efter ambulansen allt medan hjärtat rusade i expressfart.
Inte helt lätt och i efterhand har jag.insett jag.tex.glömt strumpor. Blir rackarns kallt om fötterna när jag ska hem..
Nåväl förmaksflimmer - igen
Inlagd - igen
Imorgon elkonvertering- igen.
Sen får vi se.
Då jag inge.kom till en hjärtavdelning, hoppades jag innerligen att kommunikationen fungerar läkare emellan så sen* min * läkare får info om ännu en elkonvertering och kanske kan skynda på Op...hoppas kan jag alltidO:-)
Ville verkligen inte åka in igen
Orkar inte med en främmande sänggrannes alla ljud. Och allt ännu som händer omkring.
nej jag orkar inte alls med att vara inlagd.
Fast just nu med ett hjärta som dundrar på i em frekvens på 130, så orkar jag just inget.annat.heller

IDag åkte söta pälsbollen till sin uppfödare där hon skall få vara till konvalescensen är över. Blev väldigt tyst och tomt här hemma, då dottern också började nya jobbet idag.

Har ju en hel del tid att tänka nu när dagarna går långsamt.

Dels har jag ju fått veta att min skolios, som upptäcktes sent i livet, inte är vad som orsakat mina andningsvvårigheter i uppförsbackar de senaste åren. Det är mitt lilla membran i hjärtat...

Utifrån den kunskapen har jag funderat vidare,

För jag har ju varit väldigt trött de senaste 10 åren, och bara blivit tröttare,

sista halvåret har jag ju undvikit att gå uppför och till och med anpassat mina utgångar så jag kunnat tex slänga soport, tvätta och rasta hund samtidigt för att på så vis minimera att gå uppför alla våra trappor.

Kommer jag alltså att slippa det när operationen är avklarad och allt har läkt?

Ler stort, ja är det så, då kommer jag ju verkligen att skutta över små bäckar när våren är här,

Försöker att ha ett mål för varje dag, inte som måste utan mer som vilja,

så idag har jag diskat, med lite pauser och funderar allvarligt på att försöka mig på att färga håret...

vi får se

Här har varit husmuslig dag idag.
Inledde med att följa med på hundpromenad, tungandat som bara den.
När jag sedan vilade framför Tour de Ski- vilken inte går särskilt bra sett ur svenska ögon - så slängde dottern tidningar kartonger etc och sen tvättade hon, tack raring <3
Till middag blev det hemmagjorda hamburgare, nöjd med att i alla fall kunna bidra med det:-)
Nu är det soffhäng t Sagan om de två tornen

om du har ett liknande hjärtfel som mig.

Det är inte värt smärtan efteråt

Har märkt att jag blir arg på ett annat sätt nu

Det liksom bara blixtrar till så är jag fly förbannad från ingenstans i princip,

Så dundrar hjärtat igång och jag är lugnet själv igen, mycket märkligt.

En sån tur att det visas en massa härlig vintersport om dagarna.
Idag blev det en kort promenad m vovven. Med kort menar jag verkligen Kort. Det är tur här finns så mycket andra hundar så det finns massor att lukta på:-) På måndag får hon åka till sin uppfödare där hon skall vara över operationen och konvalescens .
Dottern börjar jobba och jag vet ju inte från dag till dag om jag kan gå ut.
Det kommer att bli oändligt tomt utan vår älskade pälsboll.

Ingen bra dag idag..
Tungandad redan från start
Långsamt långsamt börjar insikten falla på plats. Hur mycket jag än Vill och Försöker. Så blir jag andfådd av att laga middag, titta på spännande film är bara att glömma likaså att
åka och handla, gå ut och promenera långt, se Hobbit eller till och med att sticka.
Nä idag är en dyster dag, likaså bäst att sova.P

Inledningen av förra året var jag pirrig i magen då nytt jobb skulle börjas .
Inledningen av detta år är jag fundersam över hur jag ska orka ända fram t operation.
Så här framåt kvällen har liksom orken tagit slut. Bara av att se Tour de Ski fick det att.värka och bli tungandad.
Snart dags att åka hemåt igen.
Det är knepigare att vara sjuk borta än hemma. Fast jag.vet att mina goda vänner har full förståelse för att jag dimper i säng med både jämna och ojämna mellanrum. Så vill jag ju vara social etc.
Mitt långa hår får finnas kvar över operationen:-) Min bästa frisör kollade med sin afroexpert och det fungerar utmärkt att ta ur afrikanska flätor efter 7 veckor;-) Så det blir ett projekt nästa vecka.
God fortsättning på 2013<3