Dagen idag har varit bättre än jag trodde den skulle bli, skönt det.
Panikångesten slog till med full kraft vid 15, dålig mage och kallsvett, samt ett hjärta som dånade i 180.
Men med hjälp av pannknackning och atarax lyckades jag häva anfallet inom en kvart.
Kl fem kom så vår älskade pälsboll hem och jag hann viska all min kärlek in i hennes mjuka päls.
Sen var det dags att åka, fick krama älskade dottern länge länge och viska all min kärlek även till henne<3

Nu är jag på plats imin säng för kommande nätter.
Snart duschdags, har provat min supersexiga väst som jag skall bära de kommande sex veckorna.
Sen äe det väl inte så mkt mer att göra än att sova.

Återkommer ommnågra dagar hoppas jag<3

I torsdags när jag var klar med inskrivningen, började jag på ett blogginlägg som jag inte hann klart, sparade i utkast.

MEN jag hittar det inte nu? Hittar alls ingen mapp som heter "utkast"

Jämrans elände, för jag minns alls inte vad jag skrev då.

Helt trött efter en förmiddag fylld med möten och information, samt Tandläkarbesök!! Kan nämnas att jag har en tandläkarskräck som heter monster....fy!!

Inga hål och endast pyttelite tandsten som kan sparas till nästa års kontroll.

På röntgen såg hjärta och lungor så fint ut så

Det som var knas var ju ett blodtryck på 150/100, hjärtfrekvent på 58 och syresättning på 91%.

Inte alls bra,

men de hade inga sängplatser lediga, så jag fick åka hem till min egen säng.

Det blir ytterligare en procedur som kommer att göras under op.

Då jag har dagligt förmaksflimmer men inte kan äta ökad dos metropolol ( seloken soc) pga av eländiga biverkningar.

Så skall man förutom att slipa ner membranet som ligger precis före aortaklaffen, slipa ner en del hjärtvägg, och eventuellt byta aortaklaffen, så skall man göra en ablation för att förhindra framtida förmaksflimmer.

För den intresserade betyder det att man fryser ner hjärtat till -160 C och när det sedan är upptinat, finns en barriär runt hålvenerna som förhindrar de elektriska signalerna att gå vilse = förmaksflimmer.

Den gode doktorn hade tänkt göra ett litet snitt på 6 cm, eftersom jag ännu är så "ung"....men nu blir det tt långt snitt.

Nåja, tänker ju inte sola i bikini i fortsättningen heller :)))

Åkte därifrån helt genomtrött, trots att jag blivit skjutsad i rullstol och vilat på soffan hela förmiddagen,

men ändå på något sätt ego-boostad, ty varendaste doktor talade om att jag är UNG och ser FRÄSCH ut, och sett i deras sammanhang är det mycket bra tecken för en framgångsrik operation :))

imorgon eftermiddag kommer vovve hem.

Hon skall hålla dottern sällskap under operationsdagen och ett par dagar till, det blir bra.

Hoppas på att hinna kela med henne innan jag åker iväg till avdelningen för inläggning och operationsförberedelser.

Jag gillar verkligen inte att vara ensam just nu....