IDag åkte söta pälsbollen till sin uppfödare där hon skall få vara till konvalescensen är över. Blev väldigt tyst och tomt här hemma, då dottern också började nya jobbet idag.

Har ju en hel del tid att tänka nu när dagarna går långsamt.

Dels har jag ju fått veta att min skolios, som upptäcktes sent i livet, inte är vad som orsakat mina andningsvvårigheter i uppförsbackar de senaste åren. Det är mitt lilla membran i hjärtat...

Utifrån den kunskapen har jag funderat vidare,

För jag har ju varit väldigt trött de senaste 10 åren, och bara blivit tröttare,

sista halvåret har jag ju undvikit att gå uppför och till och med anpassat mina utgångar så jag kunnat tex slänga soport, tvätta och rasta hund samtidigt för att på så vis minimera att gå uppför alla våra trappor.

Kommer jag alltså att slippa det när operationen är avklarad och allt har läkt?

Ler stort, ja är det så, då kommer jag ju verkligen att skutta över små bäckar när våren är här,

Försöker att ha ett mål för varje dag, inte som måste utan mer som vilja,

så idag har jag diskat, med lite pauser och funderar allvarligt på att försöka mig på att färga håret...

vi får se