Träffade den avdelningens läkare som meddelade att jag skulle antingen byta avd eller åka hem. Varvid jag upplyste den gode doktorn att jag inte tänkte åka hem förrän de utrett varför jag hade så ont.
Så blev det.
Den natten vaknade jag av att mitt hjärta slog i valstakt. Ont gjorde det och extraslagen dundrade på i en halvtimme.
Nästa förmiddag fick jag göra en kontraströntgen på kranskärlen.
Precis innan hade jag ett kort möte med min nya läkare.
Hon förklarade att normalt när aortaklaffen är öppen är öppningen 3 kvadratcentimter stor. På grund av mitt membran är min öppning endast 1/2 kvadratcentimter stor. Med andra ord 17% av ett friskt hjärta. Samt att min aortaklaff är skadad så en operation är nödvändig.
Jag som hade hoppats på att jag bara inbillade mig allt....
Tårarna rann nerför mina kinder på väg till kranskärlsröntgen.

Onsdag 19 december gjordes en kamera via matstrupen för att få tydligare bilder av vänster kammare.
Fy för den lede så obehagligt att svälja kameran även om jag var bedövad.
Om du har gjort gastroskopi vet du. Bara det att.vid denna undersökning stannar kameran mitt på bröstkorgen. Ont gjorde det.
Efteråt berättade den duktiga docenten att där låg ett membran framför aortaklaffen som gör passagen trång. Samt att aortaklaffen är skadad.
Vacklade tillbaka till avdelningen spottade blod och angina känning.